Som i en mardröm

Ibland kan man vakna upp ur en dröm och känna att ”den var som en film”. Under natten har man varit huvudperson i en sammanhängande, om än ologisk, berättelse full av detaljer och sidofigurer. Andra gånger kan man se en film och tänka att ”den var som en mardröm”. En olustig känsla sprider sig i kroppen när man besöker filmens universum och hälsar på de märkliga varelser som befolkar den.

Hemsidan TV Tropes beskriver något som kallas ”nightmare fuel”. Detta "mardrömsbränsle" är det i en film som är tänkt att skrämma dig ur vettet. Det kan röra sig om sådant vi traditionellt sett alltid har varit rädda för (mörker, spöken, det okända), men även om mer extrema saker, som surrealistiska varelser och förvandlingar. Huvudsaken är att det skrämmer oss och stannar kvar i våra minnen länge.

I David Lynchs Eraserhead är allt grått och dystert, stämningen är tung som bly och den mullrande ljudbilden framkallar ångest. Värre än att leva i den här mardrömmen till tillvaro, som är fallet för Henry Spencer, måste ju då vara att drömma en mardröm i den. Rädd som ett barn vandrar han i ett kalt rum, närmare och närmare till att tappa huvudet för det som händer.

Om serien Scrubs får dig att vilja jobba på sjukhus är Riket serien som får dig att aldrig någonsin vilja sätta din fot i ett. Lars von Triers spökhistoria om Rikshospitalet innehåller det mesta: från flickgastar och zombies till abnorma barn, organtransplantationer och en danskhatande Ernst-Hugo Järegård. Hela härligheten är dessutom inramad i ett slags brungul färgton.

Och von Trier ger sig inte där, utan i Antichrist skapar han en magiskt vacker skogsmiljö där saker ingen vill tänka sig händer. I ett antal tematiskt åtskilda kapitel får vi bevittna hur en man och en kvinnas parterapi urartar i splatter kantad med under bältet-humor. Minus humorn.

Apropå splatter råder det ingen brist på sådant i Peter Jacksons Braindead. Hans skräckfordon är fulltankat med mardrömsbränsle och kör på i 140 km/h medan blod sprutar, kroppsdelar muterar och levande döda lemlästas på varenda sätt som finns.

Det mardrömslika både skrämmer och attraherar, för annars hade jag knappast fortsatt kolla på dessa filmer. För det är ju just vad de är, filmer. Det absolut värsta vore annars om samma sak hände som i rysaren The ring: att skräcken bokstavligen tar sig ut ur TV-apparaten och in i verkligheten.

/Jens Isaksson

18 jan 2013

Go back to top
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)