Fartfylld mysrysare

ParaNorman (2012)
Regi: Chris Butler, Sam Fell
Land: USA
Längd: 92 min
Trailer


Skräck verkar vara det som lockar för dockfilmsmakare. Förutom figurer och miljö uppbyggda av dockor och/eller lera har The nightmare before Christmas, Wallace & Gromit - Varulvskaninens förbannelse och Coraline och spegelns hemlighet en gemensam nämnare i handlingar som kretsar kring spöken och monster. Så är även fallet i ParaNorman, som är skapad av studion som gav oss just Coraline.

Norman är en kille som mobbas på grund av sin förmåga att se och tala med spöken. Nu är det inte så att någon tror på att han besitter den överhuvudtaget, utan vad han blir trakasserad för är väl snarare att han är annorlunda, något som är ett genomgående tema i filmen.

Vad han inte räknar med är att hans avvikande egenskap kastar in honom i ett fartfyllt äventyr. Den lilla hemstaden är på väg att drabbas av en urgammal förbannelse och Norman måste hitta roten till det hela innan allt är för sent.

Trots att många av berättelsens ingredienser känns igen - gammalt hus, förbannelse, zombies - är ParaNorman en ganska oförutsägbar film, tack vare dess tempo. Så fort Norman sätter bollen i rullning finns det ingen hejd på upptågen. Lemmar kryper omkring, galna bybor slåss som aldrig förr och effekterna sprakar i ett tjusigt fyrverkeri.

Ibland går det lite för fort framåt och filmen känns då som en enda lång transportsträcka mot finalen. Men allt som förloras i farten tas igen av de vackra omgivningarna och detaljerna. Det mesta är snirkligt, kantigt och asymmetriskt på ett ytterst charmigt sett, och samtliga dockor är skickligt konstruerade för att utstråla känsla.

ParaNorman är ingen klassiker. Men det är en film som både roar och skrämmer för stunden. Ordet "mysrysare" passar bättre än någonsin.

/Jens Isaksson

21 dec 2012

Go back to top
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)