En sedan länge väntad resa

The Hobbit: An unexpected journey (2012)
Regi: Peter Jackson
Land: Nya Zeeland, USA
Längd: 169 min
Trailer


Vi på Just Fiction laddade upp inför premiären av The Hobbit: An unexpected journey med att se på hela Lord of the rings-trilogin och att läsa The Hobbit. Jag laddade även själv upp med att se allt extramaterial till första filmen i trilogin. Genom detta extramaterial fick jag verkligen se hur mycket arbete det ligger bakom att göra en film av den här kalibern. Efter det känns det svårt att klaga på någonting i en sådan här film, men det går ju inte låta bli om man känner att något kunde varit snäppet ännu bättre. För peppen var nu stor inför Bilbos äventyr.

Varning för spoilers!

För mig höll filmen som helhet upp till dessa höga förväntningar. Det bästa var att återigen se sir Ian McKellen som Gandalf och att äntligen få se Martin Freeman som Bilbo. De är båda som gjorda för sina roller. Jag måste även nämna Andy Serkis som återigen spelade Gollum. Min favoritscen i hela filmen är nämligen när Bilbo och Gollum leker gissningsleken. Det är inte bara det att Gollum är bättre gjord nu utan jag tycker även att han är mer välspelade och lättare att sympatisera med. Här går även en eloge till Peter Jackson som regisserade denna scenen likt ett stycke teater utan att bry sig om hur lång scenen skulle bli.

Några karaktärer som jag dock inte tyckte var så välgjorda var orchen Azog och The Goblinking. Hade dessa gjorts utan datoreffekter utan med specialeffekter på plats hade de nog blivit mycket bättre och mer realistiska. Deras skådespeleri kan jag dock inte klaga på. Det kan jag däremot med trollkarlen Radagast, en karaktär som knappt ens är med i boken. Sylvester McCoy hade gärna fått spela Radagast med en seriösare ton. Det går ju att porträttera en karaktär på ett knäppt sätt ändå utan att fumla runt som en yr höna hela tiden.

Stämningen i filmen går mellan oseriös och stämningsfullt. För mig hade gärna filmen fått vara lite mörkare, även om det ibland är helt rätt att det skojas till rejält när det gäller till exempel dvärgarna. Det som jag märker redan nu är hur de mer stämningsfulla delarna kommer flyta väl in i Lord of the rings-trilogin när sedan hela The Hobbit-trilogin är komplett. Sången "Over the misty mountains cold" är ett exempel på hur stämningsfylld filmen kan vara när den är som bäst.

Jag såg filmen i 3D med 48-fps och det kändes helt naturligt. Någon gång efter hälften av filmen fick jag påminna mig att det var en ny teknik som testades, men det kändes så självklart att jag inte ens tog någon notis om det. I slutet tänkte jag dock på det. För innan har jag känt att 3D är som att kolla in i ett akvarium, där man känner att det är en "genomskinlig vägg" mellan biopubliken och filmen. När man får se Smaug i slutet av filmen kände jag dock inte att det fanns någon vägg överhuvudtaget. Det kändes verkligen som man kollade in i en grotta i biosalongen där det verkligen låg en drake!

Nu ser jag fram emot att se de två nästkommande delarna. För efter ett Lord of the rings-maraton kände jag att det inte hade varit några problem alls att sitta kvar på bion för att se cirka sex timmar till av The Hobbit.

/Tobias Anderberg

25 dec 2012

Go back to top
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)