Är boken alltid bättre?

Det finns en hel del som oftast håller fast vid att boken alltid är bättre än filmatiseringen av boken. För mig kan detta variera och jag vill ta reda på vilka som är de viktigaste komponenterna för mig när det kommer till filmatiseringar och jämförelser med dess litterära förlaga. Därför valde jag att göra ett litet experiment. Detta experiment går ut på att jag ska jämföra boken 1984 med filmatiseringen. Först läste jag boken 1984 och därefter skrev jag ned mina förväntningar på filmen. Sedan såg jag filmen 1984 och skrev ned om den levde upp till den bilden boken skapade för mig.

-Jag läste boken-

1984cover.jpg

Efter att precis ha läst boken 1984 har jag självklart vissa bilder i huvudet. Jag har en känsla av vilken sorts bildkomposition och vilka färger jag skulle välja om jag själv regisserade filmen. Tempot i boken är väldigt långsamt vilket jag gillar. Då filmen är ett kortare format får dock gärna filmen ha ett lite kvickare tempo än boken. Stämningen måste först och främst sättas rätt då det finns en känsla av evigt krig och att ingenting kommer lösa sig, någonsin. Boken innehöll stora mängder information för att man skulle vara insatt i vad som pågick i denna framtidsversion. I filmen hoppas jag att de skalar ned all denna information och berättar detta i bilder istället. Att använda berättarröst kan vara ett måste för att filmen ska fungera då man ofta följer huvudrollspersonen genom dennes tankegångar. Man vill kunna hänga med i hur han tänker utan att det blir för mycket informationsmatning. Det är tre personer vars skådespeleri kommer bli extra viktigt i filmen. Huvudrollskaraktären, hans kärleksintresse och speciellt en psykopatisk karaktär. Denna psykopatiska karaktär borde spelas på ett sådant sätt att man älskar att hata honom.

-Jag såg filmen-

Efter att precis ha sett filmen kan jag nu säga att jag är väldigt nöjd. Jag valde ett bra studieobjekt eftersom jag tyckte boken och filmen var i princip lika bra, fast på olika sätt. Filmen tillförde någonting till historien och blev inte endast en upprepning av boken. De fick till vinklarna och stämningen på ett väldigt träffsäkert sätt med hur jag själv tänkte. Det fanns dock en del saker som jag absolut inte hade hängt med på i filmen om jag inte läst boken. nineteen-eighty-four-original-1984-movie-570x326.jpgDe hade skalat ned informationen och nästan tagit bort för mycket. Gällande känslan kände jag mer smärta under filmen. När jag läste boken var jag mer arg på systemet som porträtteras. Jag var i och för sig arg på den psykopatiska karaktären som gjorde en riktigt bra rollprestation likt huvudrollsinnehavaren och hans kärleksintresse.

Boken och filmen var verkligen bra på olika sätt, då boken var informativ och lite tråkig ibland var filmen istället visuellt tilltalande men saknade tillräcklig bakgrundsinfo.

Jag tror det är likadant för alla bok-till-film-adapteringar. Eftersom det är två olika format måste de behandlas och ses för vad de är. Väljer man att göra en serie på 12 avsnitt av en bok, som är fallet med till exempel serien Dexter, finns det större chans att filmatisera allt som händer i boken och man får en större chans att sätta sig in i karaktärerna. Om man gör en film måste man tänka på ett annat sätt. ”Hur ska vi förmedla det författaren gjorde på 300 sidor på bara två timmar?” I böcker påverkas vi av ord. I filmer påverkas vi av rörliga bilder. Filmmediet måste därför dra nytta av att berätta genom bilder det böcker förmedlar med ord.

Filmen blir alltid annorlunda när man jämför den med boken. Den filosofiska filmen Waking life (2001) regisserad av Richard Linklater har en scen som sammanfattar detta väldigt bra. Scenen drar åt många håll likt hela filmen, men den belyser ändå det jag vill säga på ett bra sätt.

/Tobias Anderberg

15 jan 2013

Go back to top
Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)